Just nu är jag i en fas där jag stänger av allt och ut alla. Har ingen ork till att anstränga mig är på dåligt humör och håller på att explodera för mista lilla. Det är inte mycket som är enklet just nu. Försöka ta sig modet till att prata med en , men klarar inte av det än skäms för mycket. Tappar andra för att man inte finns där och kan ställa upp. Vet inte vars jag har vissa om det är kärlek eller en flirt. Sen den jag ser upp till nerbruten till botten tär på en. Nästan så man ser att det finns inget liv där inuti. Det ser helt tomt ut. Tåren glider ner för kinden när jag tänker och skriver om denna person.

Allt man velat vara och ser upp till har gett upp och orkar inte leva. Det tär så hårt på mig och inget kan man göra . Vill inte agera fel eller säga fel saker. Du måste bli bra komma tillbaka och vara den du var. Vad ska ajg annars ta mig till . Livet faller bara isär och inget vill falla på plats.



Inget vill falla på plats ...