Ibland kan jag fara iväg i mina egna tankar och då tror alltid folk att jag är ledsen eller att det har hänt något. Då får jag lusten att säga vad har inte hänt i mitt korta liv? Jag har gjort människor besvikna eller ledsna. Jag har blivit sårad och aldrig trott jag ska kunna stå på bena igen. Fått kniv hugg i ryggen som aldrig riktigt läker. Ett val inen ska behöva ta. Gymnasiet skulle bli en upplevelse för livet och det har det varit. Men det är så enkelt att gå tillbaka till det dåliga.

Det började med att jag blev ovän med folk första halvåret. Hamnade i kläm började med saker jag aldrig skulle göra. Jag fick känna närhet och omtycket. Fann en vän som jag trodde var blyg och inte sa mycket men jag fick motsatsen bevisad snabbt. Gjorde bort mig tredjedagen tillsammas :P Allt gick så snabb jag fann en av mina bästa vänner, kommar aldrig glömma den förta blicken jag fick av han hur man såg ut. Nästan som om jag väntade på att han skulle somna och då skulle jag ta livet av honom. En annan kille som jag fick en spec kontakt med också tittade på mig som om jag vore dum i huvudet och trodde han visste allt ;P En liten kille som nästan flög på mig dirket som man blir så lycklig inomborts att träffa. Han får sig en stor kram när man behöver det och man känner sig älskad. Sen hon som flyttade in senare pga en flört, hehe. Men vi hade kul också spec när hon svimande på toa ;)

Sen kom alla dessa människor in från elevhem "2" som dom   blev kallade. Där jag mötte moster till min hund hennes karl då som när jag första gången umgicks med som slog med en flugsmälla och hade svin kul. Dom andra unika individerna som var så härliga som fick en att le när man såg dom. Altt detta bus vi höll på med. Som när vi höll på att åka dit för att ha haft fest i vårat elevhem 7. Vi hamande i möten och drog lögnen att vi hade haft film och spel kväll. :p Men så enkelt kom vi inte undan så 2:an fick rumen genomsökta men inget guld funnet där inte. Klassens tvillingar som jag var livrädd för från början :p Dom var aldrig tyst på lektion:P Jag som hade planer på att inte höras och verkligen försöka sköta mig blev inte riktigt så när jag skulle dela hundgård med en av dom och jag blev mitt jag tillsammans med dom :P Sen kom tvåan och vips bodde man i egen lägenhet och allt.

Under sommaren blev mitt hjärta krossat på något jag trodde riktigt mycket på. Jag tog modet till mig och tog valet att jag inte skulle bli sån. Jag blev omtycket för ett tag kände mig trygg men ingen tycket om som det var. Jag hade någon som sa "saknar dig" dom orden gör att man känner att det finns något mer där. Men så var inte fallet. Av dom orden får jag inte mer fjärilar i magen utan känner att allt var en ända stor lögn. Lögnerna smög fram och allt belv som det blev. Året fortsatte och skolan släpade efter. Minns inte så mycket av vårterminen i
2:an. humm konstigt. Allt forsatte och hur jag än vred och vände trodde jag på lögn efter lögn. 3:an kom snabbt och inte minns jag mycket där heller. Allt smed på i sin vanliga takt.

Mitt i allt fyllde jag 18år och vi skulle fira. I min 27m2 lägga en massa folk. Under dagen satt och och sofia och blåste upp någa kondomer för att få lite ballonger :p haha Under kvällens gång så blev det party Jennifer råkar he sönder en skål tror jag och ber mig följa med att hämta ett par skor hos henne. På vägen dit utbrister hon i stor gråt och jag fattar inte riktigt nå, Det är den fulast gråt jag hört i hela mitt liv .. hahah Jag säger att det är lugnt och vi traskar upp till henne. Men när vi lämnar så byter hon inte skor så jag blir lite förvirrad och misstänksam. För tidigare under dagen när jag försökt få komma upp till Stina som bodde över mig för att låna speglen och kolla kläderna får jag den utställd i trapphuset och där får jag kolla mina kläder:P På vägen tillbaka till mig sätter hon på mig en reflexväxt och en något för ögonen. När jag kliver in i lägenheten är den fylld med ballonger och då menar jag FYLLD! haha så roligt. Jag minns jag var så arg på Linda för att hon inte skulle komma för jag ville ha alla mina vänner där. Sen mitt i allt kliver hon in och jag blir så lycklig inombords alla mina grans vänner allt mitt var där för min skulle och det höll på att rinna över i ögonen:P

Året fortsatte och mitt i allt var det bal och studenten och det var en upplevelse för sig. Men jag var så sliten och trött den dagen.

Torsdag: FEST och bus på skolan
Fedag: FEST
Lördag: FEST
Söndag: vila
Måndag: fyllefotboll
Tisdag:FEST
Onsdag:Bal (fest)
Torsdag: Lugnare fest
Fredag: studenten FEST!!!
 och inte slutade de där.
Lördag: farmen fest!

Sen fick jag vila och vad jag vilade. ;) Jag har lärt mig så  mycket om människor. Det finns bara en som har lyckas krossa mig så många gånger. Men jag har lärt mig så mycket av det! Till det bättre och sämre. Jag släpper inte människor för nära intill för det slutar med att jag sårar dom. Håller mitt avstånd känslomässigt. Ser inget som på riktigt eller tillåter mig tycka om för hur illa kan inte allt sluta då? Vill inte uppleva. Jag vet jag inte ung och har så mycket framför mig, jag vet. Men när man hör dom som är äldre och säger att det är ingen idë att släppa någon in eller när för dom kommer bara göra en såra en som alla andra gånger. Dom vill inte uppleva det bra. Det som får en att må bra bli lycklig så det bara lyser om dom! För dom väntar bara på dommen att det fungerar inte och bli slagen till baken och hur ska man orka kliva upp ännu engång när nu såren inte läker längre? Det får mig att tappa hoppet.

You made me feel alright