Igår åkte vi till Sörbyn för att fira svärfar som fyllde år i Torsdags. Allt går bara på som vanligt med rutinerna. Idag har vi varit till stugan där mamma, pappa och syster var. Det var riktigt blött men ändå så skönt för hjärnan att den höll sig på andra tankar. Vissa gånger när jag tänker eller pratar om dig är det som ingenting medans nästa börjar jag gråta bara av tanken att jag inte längre kan hälsa på dig. Du har inte varit borta länge men det känns som evigheter vissa gånger.

Nej allt är verkligen så konstigt.

Nu ska jag busa vidare med lilla E :)