Det blev inte mycket sova denna natt. Känner att jag helt skulle vilja bädda ner mig för kvällen redan nu men det går inte då det bara är jag och Vilgot hemma då Viktor är i Björkdal och jobbar. Pratade med han för ett tag sen och då försökte han hitta sig boende över natten stackarn. Sen ska jag och Vilgot i väg och träna lite också. Så denna natt blir jag ensam och hoppas verkligen inte att den blir som den som var.

 

Jag har vaknat av att jag gråter så hårt att hela kroppen är full i smärta. Som om någon plågar mig långsamt. När jag vaknar känner jag hur kudden är blöt och att magen håller på att vända sig ut och in. Varje gång jag somnar kommer jag tillbaka till samma dröm. Vill inte vara vaken då ligger jag bara mer och tänker på det. Drömmen startade om varje gång jag la igen ögonen. Jag slängs tillbaka till natten då hon lämnade oss, Älskade bästemor. Varje gång jag la igen ögonen ser jag hur du lämnade oss och hur hon bara låg där. Det är så sjuk jobbigt att upprepa samma natt som om det var första gången varje gång jag somnar om. Vet inte om jag vill sova, vill inte sova själv det vet jag.